Institutionen för arkeologi och antik historia

Labraunda

Uppsala universitets arkeologiska undersökningar i Zeus-helgedomen i Labraunda, Turkiet

De svenska undersökningarna av den kariska helgedomen till Zeus i Labraunda inleddes 1948 av Axel W. Persson, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet. Det var en av de största arkeologiska projekten som Sverige inlett i Medelhavsområdet. Stora delar av helgdomen utgrävdes under 40- och 50-talen.

Forskning och arkeologiska undersökningar har sedan dess pågått kontinuerligt. Den svenska forskningsledningen, fortfarande baserad vid Uppsala universitet, beslöt år 2001 att återuppta de arkeologiska undersökningarna på plats i Labraunda. Den närmaste framtidens arbeten kommer att ha följande tre inriktningar: A) forskning och publiceringsverksamhet samt utgrävningar inom helgedomens område; B) dokumentation av de antika lämningarna i helgedomens närhet, och C) att arbeta för en ökad tillgänglighet till platsen för besökare samt upprättandet av ett bevaringsprogram.

Labraunda är ett arkeologiskt forskningsprojekt som har de bästa förutsättningar att fungera som en idealisk utgrävningsplats för svensk antikforskning. Svenskarnas långa engagemang i området har etablerat ett djupgående förtroende mellan svenska arkeologer och turkiska arkeologiska och kommunala myndigheter. Vi har också kontakter med regionens universitet i Mugla. En doktorand härifrån deltar i projektet och han tillbringade läsåret 2003-2004 vid Uppsala universitet. Labraunda har ett gott renommé bland internationella forskare och projektet är internationellt väletablerat såsom ett svenskt utgrävningsprojekt.

Projektbeskrivningen nedan inleds med en historisk bakgrund och därefter beskrivs de tre inriktningarna på de svenska arkeologiska undersökningarna i Labraunda.

HISTORISK BAKGRUND

Forskningen i Labraunda initierades av Axel W. Persson, som framförde en teori om att ortnamnet Labraunda skulle ha sitt ursprung i det lydisk-grekiska ordet för dubbelyxa, labrys . Enligt myten höll Zeus i Labraunda en dubbelyxa i höger hand. Yxan skulle en gång ha tillhört amasondrottningen Hippolyte. Kunde den minoiska kulturen på Kreta och kulten i Labraunda ha något gemensamt? Palatset i Knossos hade många inristade dubbelyxor och kallades ”labyrinten i Knossos” under antiken. Också detta ord ansågs komma från labrys. Att hitta evidens för minoiska kontakter med Mindre Asien var Perssons önskan. Svenskarna kom dock att gräva ut en av de bäst bevarade helgedomarna från klassisk tid (ca. 370-320 f. Kr.).

De som uppfört byggnaderna tillhörde den kariska kungafamiljen hekatomniderna, ett namn de fått av fadern Hekatomnos, som hade fem barn: Det äldsta av dessa var kanske också historiens mest kända kariska person, Maussollos, som uppförde en monumental gravbyggnad åt sig själv i det närbelägna Halikarnassos. Den blev ett av antikens sju underverk och gav beteckningen för stora gravbyggnader (mausoleum, som är den latinska formen). Maussollos var gift med sin syster Artemisia, brodern Idrieus med systern Ada.

Det fanns också en yngre bror Pixodaros, alla regerade de, den ena efter den andra, under större delen av 300-talet f. Kr. Maussollos, den mäktigaste av dem, styrde över ett rike som omfattade stora delar av västra Mindre Asiens kust och öarna därutanför. Hans rike var egentligen en del, en satrapi, av det stora Perserriket, ett rike som Alexander den store kom att få på fall under 330-talet. Hekatomniderna styrde dock vidare i Karien med Alexanders godkännande.

Labraunda nämns i historiska källor under romersk tid och flera byggnader, bl.a. två badhus, har identifierats från denna tid. En bysantinsk kyrka vittnar om kultkontinuitet på platsen in i medeltiden. När svenskarna kom till platsen fungerade området som en fäbod, dvs. en plats med enklare hus dit byborna som bor ner mot slätten kom på somrarna med sina djur för att undvika hettan på slätten.


A. FORSKNING OCH PUBLICERINGSVERKSAMHET SAMT UTGRÄVNINGAR INOM HELGEDOMENS OMRÅDE

Det svenska projektet har hittills producerad tio Labraundavolymer om de utgrävda byggnaderna och materialgrupperna. Volymerna behandlar: en arkitektonisk översikt av området, Zeus-templet, den södra propylén, de grekiska och kariska inskrifterna, marmorskulpturen, den arkaiska och den hellenistiska keramiken samt stämplade amforahandtag. Volymen om Andron A och B är under utarbetande av professor Pontus Hellström och arkitekt Thomas Thieme.

En ny volym är också på väg om fornlämningarna i Labraundas omgivningar (se nedan). Viktiga byggnader och materialgrupper är dock fortfarande opublicerade och det är av stor vikt att dessa områden blir bättre kända för forskningen och allmänheten. Därför inleddes studiet av två av byggnaderna, den bysantinska kyrkan och den Östra stoan, under sommaren 2005.


De arkeologiska undersökningarna i kyrkan

Den bysantinska kyrkan grävdes ut under åren 1953-60 men kom aldrig att studeras för publicering. Magisterstudenten Jesper Blid kommer nu att sammanställa en volym om denna viktiga byggnad. Inför detta arbete kommer vi att genomföra en del arkeologiska undersökningar för att klargöra kyrkans historia och slutföra de utgrävningar som inleddes här på 50-talet.

Kyrkans viktigaste del är absiden och den grävdes aldrig ut fullständigt. En viktig uppgift under 2005 var att få fram absidens golv och registrera strukturer för altaret och bänken för prästerskapet, synthronon , som byggdes i bysantinska kyrkor längs absidväggen. Våra utgrävningar avslöjade ganska snart vad som liknade en grav mitt i centrum på absiden, alldeles under altaret. Helt säkert är detta en mycket speciell grav, kanske för ett helgon eller en eremit. Graven som är endast 20 cm bred och 1,8 m lång ska troligen ses som ett ossuarium, en plats för heliga ben som lagts här i en andrahandsbegravning. Troligen begravdes den avlidne i en vanlig grav först, därefter grävdes denna upp, benen tvättades och återbegravdes i det lilla ossuariet. 2006 års arbeten kommer att förklara dessa detaljer ytterligare, då vi kommer att återuppta utgrävningen i området runt ossuariet, där det finns rester av den ursprungliga graven.

I absidens östra ände genomfördes en utgrävning för att komma ner till absidmurarnas botten. Under det golv som lagts i anslutning till ossuariet framkom ett stort antal marmorfragment av kolorerad frygisk marmor, s.k. pavonazzetto. Denna marmor ligger säkert i ett falläge, dvs. marmorn var väggdekoration i en tidigare kyrka, som rasat. Vid återuppbyggnaden lade man bara ett nytt golv över detta fallager. Under nästa års grävningar kommer vi att ytterligare undersöka hur fallagret med marmorfragmenten förhåller sig till ett lägre och ursprungligare golv. Kolfragment har sänts för att dateras med C14-metoden på Ångströmslaboratoriet.


Arbetena vid den Östra stoan

Filosofie magister Lovisa Strand arbetar med publiceringen av den monumentala Östra stoan. Delar av stoan grävdes ut 1988-1992 och det är framför allt material från dessa utgrävningar som vi nu kunnat analysera. Ett 20-tal keramiklådor har studerats under 2005 och viktig keramik tvättats och fotograferats. Vidare har nya plastlådor med lock köpts in, då de gamla trälådorna håller på att brytas sönder och spår av råttor finns överallt i de gamla öppna lådorna. Konservator Despina Ignatiadou från Thessaloniki, som arbetar med antikt glas, tvättade och rensade under 2005 glasfragmenten samt lade dem i nya förvaringsboxar. Studiet av fyndmaterialet från Östra stoan har alltså bara börjat, men vårt inledande arbete bådar mycket gott för framtiden.

Vi genomförde också uppmätningar av de arkitektoniska resterna av stoan. Det intressanta med denna byggnad är att den har stora rum längs bakväggen (ca 6,30 x 6,30) i vilka deltagarna i kulten till Zeus Labraundos troligen låg till bords på bankettsoffor, s.k. klinai. Detta kan vi sluta oss till p.g.a. av att ingångsdörrarna till dessa rum ligger förskjutna åt höger, vilket var vanligt i monumentala matsalar, då bankettsofforna placerades på ett sådant sätt att mer rum behövdes till vänster innanför dörren.


Olympichosinskriften

Den viktiga 29-radiga inskrift på grekiska från 200-talet f. Kr. som hittades återanvänd i det romerska badet under säsongen 2002 studeras vidare. Inskriften omtalar hedersbemärkelser till Olympichos, som var general och guvernör över detta område när det seleukidiska riket regerade Anatolien. Ett nytt förslag till läsning har presenterats av Signe Isager vid de danska Halikarnassos-utgrävningarna. Tolkningen av texten kommer att utarbetas under medverkan av undertecknad, Signe Isager, Marianne Wifstrand Schiebe och Pontus Hellström.
Nya arbeten

Labraunda har stora möjligheter för nya arkeologiska undersökningar. Hela den östra delen av helgedomens område är outgrävd och där kan flera bastanta murar ses i gräset. Under de kommande åren önskar projektet att initiera en utgrävning av området runt den heliga källan. Denna plats är Labraundas centrum, och säkerligen orsaken till att helgedomen lades här. Stora plataner skall ha växt i denna lund (grek. alsos) enligt Herodotos (som själv var från det närbelägna Halikarnassos), och flera av platanerna finns fortfarande kvar en bit öster om helgedomen. Här kan vi återknyta till och kanske få svar på Axel W. Perssons frågeställning om ett minoiskt samband mellan Kreta och dubbelyxkulten i Labraunda. Mycket viktiga resultat skulle helt säkert framkomma under en utgrävning vid källan.


B. DOKUMENTATION AV LÄMNINGAR I HELGEDOMENS NÄRHET

De tidiga utgrävningarna var koncentrerade inom helgedomsområdet. Under påverkan av det senaste årtiondets paradigmskifte inom arkeologin, som betonat landskapsinventeringar, s.k. surveys , har vi insett betydelsen av en katalogisering av antika rester i Labraundas närområde. Det är också av högsta prioritet att fornminnena i området registreras och dokumenteras inför framtida hot om nya motorvägar och bebyggelse i området.
Digitaliseringen av fornlämningar i området

Under 2004 initierades tillsammans med en lantmäterifirma i Milas ett projekt att på en digital karta över Labraundas territorium lokalisera och mäta in med totalstation alla rester av antika fornlämningar. Detta har gjorts för att vi skall kunna analysera och beskriva dessa i bokform i en ny Labraunda-publikation under namnet Labraunda: the fortifications, the Holy Road, the tombs and the spring houses.

Vårt projekt har kunnat registrera 52 sarkofaggravar nedhuggna i klipporna i Labraundas omgivningar. Seden att vilja begravas nära sin gud, väl känd från kyrkornas kyrkogårdar, kan alltså tydligt avläsas här, i viljan att få en gravplats nära Zeushelgedomen i Labraunda. Vi hittade en barngrav, inte mer än 50 cm lång, inhuggen i klippan. Alla gravarna består av en kista nedhuggen i en jämn och fin gnejsklippa. Runt kistan finns en uthuggen upphöjd kant i vilken lockets kanter skall infogas. Locken är mycket stora, huggna av samma typ av gnejssten som klipporna och formade som tak med två fall. På locken finns spår av en huggning för en namnskylt. Kanske var den av trä eller av annat förgängligt material: vi har inte lyckats hitta en enda av dessa namnskyltar. Locken är alltid uppbrutna och gravarna plundrade, säkerligen redan i forntiden.

Vi har också återfunnit 6 klippgravar, vilka alltså är fyrkantiga gravrum inhuggna i den vertikala klippväggen. På insidorna har de bänkar där man lagt de avlidna. Klippgravarna ligger ofta lite högt och är svåra att nå.

Vår inventering har också kartlagt de antika källhusen. Inte mindre än 34 uppbyggda källhus finns med på vår plan. Huvuddelen av dem låg i anslutning till vägen och har uppenbarligen uppförts i samband med byggandet av vägen under 300-talet f. Kr., för att förse pilgrimerna med färskt vatten under sin vandring upp mot helgedomen. Källhusen består av en monumental stenfasad, lagd framför ett vattenkar, vilket fungerar som uppsamlingsbassäng för vattnet som sipprar fram från berget bakom.

I flera fall har källhuset eller uppsamlingsbassängen bakom rasat och källan syns bara i marken som ett fuktigt område. Det är tydligt att man i antiken med dessa källhus har kunnat rensa fram vattenådrorna på ett mycket systematiskt sätt. Labraundaområdet är ovanligt rikt på vatten och idag säljs Labraunda-vattnet på flaska av Milas kommun.

Vi har också dokumenterat resterna av den heliga vägen som var en åtta meter bred stensatt vägyta, som ledde från Kariens huvudstad Mylasa (dagens Milas) på slätten till helgedomen i Labraunda, en total sträcka av 14 kilometer (den antika författaren Strabon anger 60 stadier, ca 11 km, vilket alltså stämmer väl överens med verkligheten). Av den inventerades de 6 kilometer väg som ligger närmast Labraunda under säsongen 2003 (Partierna närmast Milas ligger under ett tjockt lager av slättland och här finns inga spår av vägen).

Flera bevarade partier av vägen och två broar upptäcktes. Dessa lämningar inmättes med totalstation under säsongen 2004. Under 2005 kunde vi också återfinna vägens fortsättning norrut mot de antika städerna Alinda och Alabanda. Av denna senare väg hittades två vägbankar, längs vilka både gravar och källhus kunde spåras och registreras.


Fortifikationsanläggningar

Ett viktigt forskningsprojekt är att studera och dokumentera hur helgedomen i Labraunda försvarades mot inkräktare och invaderande arméer. De senklassiska och hellenistiska perioderna var oroliga tider. Under säsongen 2004 rensades det mycket imponerande fort som byggts på akropolen ovanför och bakom helgedomen. Denna fortifikation har varit känd av svenskarna en lång tid men först nu har vi alltså påbörjat en studie och uppmätning av de välbevarade lämningarna. Åtta arbetare rensade år 2004 den ca 200 m långa muren och elva torn från en rik vegetation av buskar, ris och pinjer. Blocken, som helt täckts av ett tjockt lager av de långa pinjebarren, sopades rena. Därefter kunde vi initiera uppmätning och fotografering.

Alla torn och murarnas fallna block har nu avritats. Vi har vidare under säsongerna 2004-2005 hittat och mätt in fem fristående torn som finns på sluttningen framför och på sidorna om helgedomen i Labraunda (de heter från väster mot öster: Burgaz Tepe Kule, Tepehisar Kule, Ucalan Tepesi Kule, Kepez Tepe Kule and Harap Kule). Dessa torn stod i förbindelse med fortet på akropolen och var alla planerade att fungera tillsammans för att försvara helgedomen, som under denna tid säkerligen var välfylld med gåvor av guld, silver och brons. Ett av de stora tornen, Tepehisar Kule, med måtten 11.60 x 11.70 meter, rensades 2004 från vegetation. Tornen kommer under 2006 att detaljritas.


C. ÖKAD TILLGÄNGLIGHET TILL PLATSEN FÖR BESÖKARE SAMT BEVARANDEFRÅGOR
Parkering och toaletter

Vid diskussioner med de turkiska myndigheterna sommaren 2001 framfördes önskemål om en ökad tillgänglighet till platsen för besökare. En parkerings- och vändplats för bilar/bussar samt biljettkontor och toaletter var viktiga önskemål. Under säsongerna 2002 och 2003 flyttades under vår ledning en stor hög med jord från de gamla utgrävningarna vilket frigjorde en vidsträckt yta för parkering alldeles invid vägen. Arbetet utfördes med maskiner från det lokala gruvbolaget Eczacibasi Esan. Biljettkontor med toaletter uppfördes av Milas kommun under 2005. En broschyr med text och planer har producerats av projektet att delas ut gratis av den lokala vakten.


Andron A

Bevarandefrågorna har också diskuterats och härvid har framkommit nödvändigheten av att göra en statisk studie av hållfastheten i Andron A:s murar. Den nio meter höga södra sidoväggen lutar betänkligt och det är av allra största vikt att hindra byggnaden från att rasa. Efter samtal med arkitekter och ingenjörer vid ett restaureringssymposium på Medelhavsmuseet i Stockholm i februari 2003 beslöts att exakta uppmätningar måste utföras av Andron A för att dess hållfasthet skall kunna beräknas. För detta ändamål erhöll projektet ett större anslag från Kungl. Vitterhetsakademien i december 2003. Detta möjliggjorde för ingenjör Ivar Andersson från SWECO i Stockholm att under en vecka i juli 2004 utföra avancerade ritningar och uppmätningar av Andron A med en laserscanner. Från ritningar baserade på dessa uppmätningar skall arbetet nu gå vidare med statiska beräkningar och en vidare studie av vad som bör göras för bevarandet av Andron A.


Skyltprojektet

Det mest synliga resultatet av 2005 års arbeten är de 9 informationsskyltar som placerats i helgedomen. Dessa skyltar har under 2 års tid planerats och framställts tillsammans med Labrandasällskapet. De består av 2 generalplaner och 7 byggnadsskyltar med texter på turkiska och engelska. En av generalplanerna med en beskrivning av platsen har ställts upp nere vid entrén, vid parkeringen, och en andra har placerats vid uppgången mot det centrala området i helgedomen. På så vis får besökaren en inledande orientering om platsen vid ingången och en chans till repetition när besökaren står mitt i helgedomen med alla byggnaderna runtomkring.

Ytterligare en generalplan har placerats vid sfinxen från Labraunda i museet i Bodrum, efter överenskommelse med den nya chefen där Yasar Yildis den 14 juli 2005. Museet i Bodrum har tusentals besökare och med vår skylt som reklam på Bodrum-museet hoppas vi att flera besökare hittar till Labraunda. Därefter har de 7 mindre skyltarna placerats vid sina respektive byggnader: templet, Andron A, Andron B, Oikoi, Norra stoan, Södra propylén och kyrkan. Varje skylt beskriver sin byggnad, med en plan och en fasadritning. Alla 10 skyltarna har bekostats av Labrandasällskapet i Sverige.


Den monumentala trappan

Labraunda är uppbyggt på artificiella terrasser skapade av bastanta murar av Maussollos' arkitekter. För att besökare skulle kunna vandra mellan terrasserna uppfördes monumentala trappor. När besökaren inträtt på området genom antingen den södra eller den östra propylén, möttes han av en stor bred monumentaltrappa upp till den första terrassen. Denna trappa har sedan utgrävningen saknat några trappsteg i övre vänstra delen. Under senare år har även de kraftiga vinterregnen orsakat att trappans södra sidomur rasat in. Denna mur återuppfördes under 2005. Vidare inlades nya steg där sådana saknades med antika block som återfunnits i trappans närhet. Helgedomen i Labraunda har nu återfått hela sin monumentala entrétrappa.


En skyddande portik

De sura regnen, som fått allt större uppmärksamhet för dess inverkan på Medelhavsvärldens marmorrika lämningar sedan Volvo-symposiet på Svenska Institutet i Rom 1987, drabbar även Labraundas marmorblock. De förstörs av att ligga ute. Här pågår kontinuerliga diskussioner om vad som kan göras. Helt klart måste dessa marmorblock, som är både arkitekturelement och grekiska inskrifter, ställas in under tak. Vi diskuterar någon form av öppen portikkonstruktion, en byggnadstyp som uppförts på andra arkeologiska platser. Detta är ett kostsamt projekt.


Arkeologiska fynd från tidigare utgrävningar

För att förenkla framtida forskning på de fynd som under åren 1948-1960 hittats i Labraunda förhandlar vi med de turkiska myndigheterna om att dessa skall överföras till museet i Milas alternativt till våra magasin i Labraunda. Idag förvaras de tidigare årens fynd i museet i Izmir, som på 40- och 50-talen var det närmaste centralmuseet. När museet i Bodrum tillkom på 60-talet fördes ytterligare material, framför allt arkitektoniska element och marmorskulptur (bl.a. den välkända sfinxen), till detta museum. Det senaste årtiondets fynd har förts till det nya museet i Milas.

Vi var under 2003 i Bodrum för att inventera Labraundas fynd i detta museum och under 2004 besökte vi Izmir, för att på liknande sätt gå igenom materialet från Labraunda i detta museum. Där återfanns mycket och det är vårt mål att Labraundamaterialet skall överflyttas till Milas/Labraunda. Våra tre förrådsrum försågs således 2005 med nya järngallerdörrar, ett arbete som utfördes då myndigheterna krävt detta för att vi skall återfå de tio stora keramiklådorna från museet i Izmir. I fyra fönster placerades också galler.
Övriga arbeten

Under säsongen 2003 inventerades de murar som under antiken omgav helgedomens kärna, de s.k. temenos -murarna. När vi på så sätt hade fastställt helgedomens utsträckningen kunde vi undersöka närmare vilka markområden inom helgedomens område som fortfarande är i privata händer. En uppmätning utfördes också av lantmätare från stadsarkitektkontoret i Milas. Dessa markområden bör snarast inköpas för att vi i framtiden skall kunna ha full tillgång till dem för fortsatta utgrävningar. Det heliga området bör också inhägnas och skyddas. Två mindre markområden väster om Andron A inköptes 2003.

Under 2004 flyttades en senare stenmur runt den heliga källan nordöst om templet så att denna kom att inkluderas innanför helgedomsområdet. På detta sätt kan besökare lättare komma i åtnjutande av det rikliga och rena Labraundavattnet i källan.

Det heliga området i Labraunda rensas varje år från störande vegetation och buskar och gräset klipps. Vidare bestryks trädörrar och fönsterluckor i våra hus och förrådsutrymmen med olja.


Sponsorer och ekonomiskt understödjande stipendiefonder

Medel för att utföra laserscanningen av Andron A tillfördes, såsom tidigare nämnts, av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Våra övriga arbeten med att dokumentera och rita fortet på akropolen, samt inventera och dokumentera gravar, källhus och fort längs den heliga vägen samt utgrävningarna i den bysantinska kyrkan har stötts av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Magn. Bergvalls Stiftelse samt Gunvor och Josef Anérs Stiftelse, vars bidrag på ett mycket önskvärt sätt gjort det möjligt för de svenska arkeologerna att fullfölja det vetenskapliga forskningsprojektet runt Zeus helgedom i Labraunda. Labrandasällskapet, som bildades 2002, har bekostat de 10 informationsskyltarna och organiserar varje vår och höst Labrandadagar på Medelhavsmuseet i Stockholm.

Lars Karlsson