Institutionen för arkeologi och antik historia

Att samla Sápmi: Tidigmodern globalisering av samisk materiell kultur och det samiska kulturarvet idag

Finansiär: Vetenskapsrådet, 2014–2018

Projektledare: Jonas M Nordin (Historiska museet/Uppsala universitet)

Projektgrupp: Carl-Gösta Ojala (Uppsala universitet), Linda Andersson Burnett (Linnéuniversitetet, Växjö), Vesa-Pekka Herva (Uleåborgs universitet, Finland), Birgitta Fossum (Saemien Sijte - Sydsamiskt museum, Snåsa, Norge)

Under 1600-talet började svenska vetenskapsmän, aristokrater, drottningar och kungar att samla på samiska föremål. Parallellt med detta började forskarna, främst i Uppsala, att kartlägga och beskriva det samiska folket. Den svenska staten hade koloniala ambitioner och för att kunna styra över folken i norr såväl som på andra platser behövde den förstå sina nya undersåtar. Samerna skulle förmås, eller om så krävdes, tvingas, att överge sin egen religion och hänge sig åt kristendomen. De skulle också anpassa sig till ett nytt ekonomiskt system och ge plats åt nybyggare.

Samlandet av samiska föremål och beskrivningarna av samisk identitet, materiell kultur och religion var inte bara del av ett nationellt projekt med syftet att kontrollera det samiska folket. Samlande och beskrivning var också del av en allmän europeisk kolonial ideologi och hade sina tydliga motsvarigheter i hur Europas länder agerade i Afrika och Amerika vid samma tid.

I Sverige samlades samiska föremål in, ibland under tvång, och fördes till Uppsala, Stockholm eller Köpenhamn där de inkorporerades i olika samlingar. I flera fall är det känt att föremålen kom att färdas vidare som gåvor eller varor till samlare i London, Paris, Rom eller Wien.

Projektet har föremålen, den materiella kulturen, som sitt huvudsakliga studieobjekt. Syftet är att kartlägga hur samlandet gick till, vad som samlades in, vem som samlade, och var föremålen hamnade. Projektet har tre huvudsakliga frågeställningar: Varför samlade européerna på samiska föremål under tidigmodern tid? Vilken roll fick den samiska materiella kulturen i relation till samlingar från andra delar av världen? Vilken betydelse har det tidigmoderna samlandet fått för dagens samiska identitet och kulturarv? Målsättningen är att genom nya perspektiv och mångvetenskapliga metoder undersöka hur 1600- och 1700-talets insamlande av samiska föremål och spridningen av dessa påverkat det tidigmoderna Europas syn på samer samt hur detta fortfarande styr majoritetssamhällets förhållande till de samiska minoriteterna.

De samiska föremålen och beskrivningarna av samer kommer att analyseras utifrån ett aktör-nätverksperspektiv. I detta sammanhag betyder det att de samiska föremålen, avbildningarna av samer, vetenskapsmän, präster, samlare med flera, förstås som delar av samma ihopkopplade nätverk. Aktörerna i nätverken var inte bara samlare som Johannes Schefferus, Karl XI i Sverige, Olle Worms i Danmark eller Hans Sloane i England. Akkjorna, hornskedarna, trummorna såväl som renarna, museibyggnaderna och avbildningarna var också aktiva beståndsdelar i nätverken. De icke mänskliga aktörerna, föremålen, analyseras i projektet som så kallade aktanter.

Forskningsprojektet är mångvetenskapligt och forskargruppen består av arkeologer, historiska arkeologer och historiker från Finland, Norge, Skottland och Sverige med kunskap både om Norden och de Brittiska öarna. Forskargruppen är baserad inom såväl universitetsvärlden som inom museivärlden. Detta medför en unik kombination av teoretisk kompetens och empirisk erfarenhet och närhet till de studerade källmaterialen.