Institutionen för arkeologi och antik historia

Gunnel Ekroth

gunnel.ekroth@antiken.uu.se

Min forskning är i huvudsak koncentrerad till den antika grekiska kultursfären och i synnerhet olika aspekter av grekisk religion.

Jag skrev min avhandling om heroskulter under arkaisk till tidighellenistisk tid (ca 700-300 f.Kr.), dvs. mytiska eller historiska personer som levat och dött och fått en kult efter sin död (http://www.kernos.ulg.ac.be/supplements/ekroth_2002.html). Syftet var att definiera vilka offerritualer som användes och varför det finns variationer, och att ifrågasätta den traditionella tolkningen av dessa kulter som präglat forskningen sedan 1800-talet.

Genom att analysera alla epigrafiska och litterära belägg för heroskultoffer samt frångå den traditionella synen på grekisk religion som uppdelad i en olympisk och en ktonisk sfär, visar det sig att heroskult ritualmässigt ligger mycket nära kulten av gudarna. Djuroffer som avslutas med måltider (thysia) var den vanligaste ritualen, medan libationer av blod samt totalförstöring av offergåvorna genom eld, holokauster, enbart kan beläggas i särskilda fall och av särskilda orsaker. Det faktum att heroerna var döda verkar inte ha påverkat kultbruket i någon nämnvärd utsträckning och heroskulternas ursprung skall inte sökas i kulten av de döda. Jag har senare i artikelform analyserat olika specifika aspekter av heroskult utifrån individuella heroskultplatser eller monument, men heroerna hör i stort sett till ett avslutat kapitel i min forskning.

Pågående forskning

Det geometrisk-arkaiska Argolis

Jag har deltagit i ett antal fältarkeologiska projekt i Grekland, periodmässigt bronsålder till romersk tid, och är för närvarande involverad i två publiceringprojekt. Den första gäller en geometrisk-arkaisk kultplats i Berbati, Argolis, belägen vid en tholosgrav från sen bronsålder. Publiceringen av denna keramikdepå kommer avsevärt att öka vår kunskap om argivisk arkaisk keramik, samt även bidra till förståelsen av hur järnålderns befolkning hanterade spåren av det förflutna i det landskap där de verkade. Det andra projektet gäller publicering av de geometriska fynden från Brittiska skolans utgrävningar i Mykene. Senare faser från denna bronsåldersboplats har alltid behandlats lite styvmoderligt och en analys av keramiken samt övrig geometrisk evidens från Mykene kan förhoppningsvis förtydliga vår bild av situationen under 800- och 700-talen f.Kr.

Arkaisk krateriskos från Berbati, ca 600-575 f.Kr.

Grekisk offerritual i praktik, tro och teori

Sedan ett antal år tillbaka har min forskning till stora delar rymts inom projektet Grekisk offerritual i praktik, tro och teori, tidigare finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Projektet syftar till att kartlägga den konkreta, praktiska rituella verkligheten, samt att analysera samspelet mellan praktik och teori, respektive praktik och teologi. Studiet av grekiska offer kan sägas vara ”överteoretiserat” med tanke på vår bristfälliga empiriska kunskap. Mitt grundläggande perspektiv är att vi först måste veta vad de antika grekerna gjorde, för att kunna ställa frågan varför och försöka greppa den teoretiska och teologiska överbyggnaden.

Metoden utgörs av en integrering av allt tänkbart källmaterial från ca 700-200 f.Kr.: texter, inskrifter, ikonografi, arkeologi och osteologi. Kombinationen av olika källor är en nödvändighet, då olika källmaterial berättar om olika ”verkligheter”. Av speciellt intresse är de fall då olika kategorier av källor inte överensstämmer och att då försöka förstå vad detta kan bero på. Det osteologiska materialet från grekiska helgedomar, vilket tidigare inte utnyttjats till fullo, är av stor vikt och i kombination med inskrifter, texter och avbildningar kan benen tydliggöra den grekiska offerterminologin och hur offerdjuren styckades och fördelades.

Ren konkret har jag arbetat mycket med hanteringen av blod, kött och ben inom offerritualen samt olika aspekter av altaren. Grekisk offerritual kretsar kring att definiera och hantera det faktum att människor och gudar i en förfluten forntid faktiskt åt tillsammans som jämlikar, men att dödliga och odödliga nu är åtskilda men kan komma varandra nära genom just själva offren. Att få gudarna att komma nära, men inte för nära (vilket är förenat med livsfara) är offrens kärna och de rika variationerna inom offerritualen uttrycker möjligheterna i detta intrikata samspel. Det handlar mycket om vad man äter, hur det är tillagat eller inte, var man äter och tillsammans med vem.

 Praktiska offerexperiment med bränning av får- och grissvansar. Experimentiell styckning av lamm

Kommande studier

För närvarande arbetar jag med köttets ikonografi, altarens närmiljöer och hantering av sopor i helgedomar, grisars roll inom kulten och i jordbruket, graden av ritualer och helighet i måltider intagna i hemmet i relation till måltider i helgedomar. Jag vill också titta närmare på förhållandet djuroffer-jakt, förekomst och användning av vapen i helgedomar, hanteringen av och synen på fett inom kultbruket (det finns ett tiotal olika termer för fett i antik grekiska), varför och hur man brände offergåvor helt eller delvis samt att samma handling, att bränna, inte alltid hade samma innebörd. Jag planerar även tillsammans med en kollega en konferens om kastration av gudar, människor och djur för att belysas de rituella aspekterna av denna förvandling av kroppen (arbetstitel: Gain through loss).