Arkitektur

Människor har alltid byggt för att bo och för att utföra kultiska handlingar, i vissa kulturer också för att begrava sina döda. I Sverige har vår träbyggnadstradition gjort det svårt för arkeologer att rekonstruera arkitektur, då träet har förmultnat. Endast stolphålen avslöjar en förhistorisk byggnad.

I medelhavsvärlden och stora delar av den mesopotamiska-egyptiska kultursfären har man helst byggt i sten (eller soltorkat tegel). Sten har bevarats och medelhavsarkeologen får många byggnadskonstruktioner att ta hänsyn till. Inom arkitekturen finns det stil. Byggnadens plan och form förändras och utvecklas, likaså byggnadsmaterialet och takteglet.

Allt berättar om byggnadens datering och funktion. I Egypten skapades den monumentala graven i sten, i Grekland utvecklades den västerländska staden med specifika byggnader för demokratiska och religiösa institutioner, i Rom fördjupades 'nyttoarkitekturen', med akvedukter, vägar, gjutna hamnar och betongvalv samt 'underhållningsarkitekturens' avancerade betongteatrar och amfiteatrar. Avbildningar av arkitektur på mynt, på vaser och i framför allt Pompejis fresker har gjort det möjligt för arkeologerna att rekonstruera arkitektur. Ibland, som när det gäller nordiska äldre s.k. långhus, så är det just jämförelsen med etruskiska avbildningar och gravurnor i form av hyddor som gjort det möjligt att återskapa dessa förhistoriska hus i Norden.