Gamla Uppsala - framväxten av ett mytiskt centrum

vy av platån — Den stora södra kungsgårdsplatån som burit upp ett kanske över 50 m långt hus. Ett av undersökningsschakt placerades i norra delen (till höger på bilden) för att avgöra husets fulla längd.

Projektet Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum, har i nära samarbete mellan Uppsala Universitet, Upplandsmuseet och Gamla Uppsala museum/RAÄ bedrivits sedan 2009.

Gamla Uppsala rymmer en spännande arkeologi som spänner från bronsålder till tidigmodern tid. Den kända centrala bebyggelsen och gravfälten från sen järnålder täcker en yta på nära 60 hektar. Materialet är mycket rikt, varierat, och i ur ett flertal aspekter av ovanligt högt tvärvetenskapligt värde. Här finns stora material för specialister i paleoekologi och historisk ekologi, osteologer, historiker och religionsvetare. Det är också en mycket komplicerat plats att utforska. Inte bara för att det arkeologiska materialet är stort och varierat utan även för att det utförts en mängd stora och små undersökningar sedan 1600-talet. Stora mängder data måste samlas för att skapa översiktsbilder och urskilja förändringsprocesser.

Utöver att vara ett forskningsprojekt har arbetet i Gamla Uppsala fungerat som utbildnings- och metodplattform. Flera årskullar av studenter har fått sin första inblick i arkeologins fältarbete här och en rad studenter har gjort praktik i möte med arkeologer som arbetar inom exploateringsarkeologin och museipersonal. Projektet har därmed bidragit till att slussa in antal studenter i arbetslivet. Som metodplattform har i synnerhet digitala verktyg testats här för första gången och erfarenheterna har därefter använts inom ett antal andra projekt vid institutionen såsom i Luxor, Labranda och Ostlänken.

Målsättningar

Projektets huvudmål är att kontinuerligt öka förståelsen av platsens långa historia. Två huvudinriktningar dominerar.

Det ena består i att skapa en digitalt baserad översikt av hela fornlämningskomplexet via landskapsanalyser, historiska kartor och bilder samt inte minst arkeologiska undersökningar sedan 1800-talet. All information finns samlad i ett övergripande GIS-projektmiljö som skapats och drivits av Daniel Löwenborg.

Den andra inriktningen består i att utföra karteringar och utgrävningar i och omkring det centrala område som kallas kungsgårdskomplexet.

Tidigt i projektet identifierades en rad kunskapsluckor som ansågs vara viktiga att fylla i och under de senaste åren har allt tydligare helhetsbilder utkristalliserats. Förutom forskningsprojektet har det utförts mycket stora exploateringsundersökningarna i järnålderns och medeltidens byområde som låg öster om kungsgårdsområdet. Se vidare http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/Pages/default.aspx.

Före resandet av vendeltidens många monument är kunskapsläget fortfarande fragmentariskt och vi kan ännu inte belägga om det fanns en stor central gård under folkvandringstid även om allt fler indikationer pekar på att så var fallet under åtminstone tidigt 500-tal. Under lager från vendeltid har det vid flera tillfällen kommit fram dateringar som pekar på att bebyggelsen etableras redan under 300/400-talet. Det är emellertid svårt att komma åt dessa eftersom de ofta ligger under lager från yngre perioder som ofta är flera meter tjocka.

Gamla Uppsala under vendeltid

Vendeltiden är i de centrala delarna av området totalt dominerande. Under denna tid valde man att förändra landskapsbilden totalt genom att bygga stora högar, platåer för hus, och olika hägnader. Monumenten Uppsala högar har under senare att blivit allt tydligare integrerade med konstruktioener på och norr om höjdplatån där kyrkan ligger idag. Under 2011 undersöktes de sedan tidigare kända södra och norra platåerna. Vi kompletterade äldre undersökningar av södra platån och kunde efteråt visa att det var en 50 m lång hallbyggnad med enastående konstruktionselement i form av stora järnbeslagna portingångar och välbevarade byggnadsdetaljer. Den norra platån visade sig vara fundament för minst två generationer av nedbrunna långa hus där det äldsta varit en lång hantverksbyggnad för en rad olika hantverk där bearbetningen av granater dominerade totalt. Dessutom har det successivt konstaterats ytor för mindre byggnader, stora härdområden och hägnader och stenlagda vägar och gårdsplaner. Sammantaget är det ett enormt grav- och bebyggelsekomplex som skapades under några generationer mellan omkring 550-650 e.Kr.

Gamla Uppsala under vikingatid

Vikingatiden är ur vissa hänseenden en motsägelsefull period i Gamla Uppsala. Utanför kungsgårdskomplexets centrala del är det kanske den mest framträdande perioden med många tydliga gårdar, hantverkslämningar och gravar. I skriftliga källor beskrivs också Gamla Uppsala som ett stort centrum under periodens senare del. Det gäller inte minst i Adam av Bremens klassiska beskrivning av den hedniska kulten under 1000-talet. Ur arkeologiskt perspektiv pekar en hel del på att Gamla Uppsala i högsta grad är stor bebyggelse och central kunglig domän under vikingatiden. Intressant nog har vi däremot inte funnit några distinkta spår av en vikingatida kungsgårdsbebyggelse som avlöser den vendeltida. Det vill säga inga tydliga spår av monumentala gravar eller byggnader och fynd som motsvarar vad vi finner på Adelsö eller Fornsigtuna under denna tid. Under 2015 undersöktes en yta närmare kyrkogården som många utpekat som det troliga läget för en stor vikingatida gård, fast återigen lyste tydliga vikingatida lämningar med sin frånvaro medan de medeltida och vendeltida lämningarna var mycket tydliga.

Gamla Uppsala under medeltid

Medeltidens lämningar var förutom kyrkan närmast okända före 2011. De hade fram till dess bestått av utspridda fynd och svårtolkade lager och konstruktioner i små smala schakt. Detta år dök det upp flera mycket intressanta lämningar. I slänten nedanför södra kungsgårdsplatån undersöktes en halvkällare som troligen byggts under 1500-talet och som var fylld med en mängd hästutrustningsdetaljer och andra fynd som tydde på att den övergivits och fyllts igen under 1600-talets början. På den norra kungsgårdsplatån hade vi redan 2010 hittat flera fina fynd från 1300-talet i form av en sölja, en sporre och fönsterglas. Året efter visade det sig att en stor medeltida gård fanns dold under en husgrund och tjocka igenfyllningslager från 1600-talet. I en nedbrunnen källare, som bara en liten del undersöktes av, fanns rika fynd som närmast ledde tankarna till stads- och borgmiljöer. Vi tror att vi här funnit en gård från 1300-talet som indirekt nämns i flera medeltida brev som beskriver en kungliga förvaltare och sedan fogdar som skriver sig i Gamla Uppsala.

Undersökningar av tre mindre områden

De senaste undersökningarna ägde rum under maj och juni 2015. Resultaten från detta år har precis börjat bearbetas och många frågetecken återstår kring detaljer och dateringar av olika konstruktioner. De översiktliga resultaten är emellertid tydliga.

I åkermarken precis norr och kungsgårdsplatåerna undersöktes en känd boplats från vikingatiden som tidigare bara karterats. Den visade sig hysa en gård med minst tre generationer av långa treskeppiga hus och hybridhus som av allt att döma är från vikingatid och kanske även vendeltid och tidigaste medeltid. Vi undersökte även ett välbevarat grophus som var fyllt med mängder av ben där vissa kraniedelar, bland annat ett hundkranium, verkade vara rituellt deponerade.

hundskelett

Det andra området som undersöktes låg mellan den tidigare undersökta södra kungsgårdsplatån och kyrkans bogårdsmur. Här var det primära syftet att undersöka om vi här hade rester av den ärkebiskopsgård som finns omnämnd i dokument från 1100- och 1200-talet. Hypotesen bekräftades såtillvida att ett stort medeltida hus med rökugn grävdes fram. Det var en omsorgsfullt planerad byggnad till vilken vi också kunde knyta en stenkällare med kraftig stenfasad som vette mot väster. Fynden var inte särskilt många men av hög kvalitet och bestod bland annat av venetianskt glas, runben, ett ben med flätornamentik och ett importerat mynt. Lämningarna från järnålder betraktades som en bonus och hann i princip bara rensas fram på ytan. Vi kan trots det konstatera att de tillför betydande information om vendeltidens kungsgårdskomplex som idag närmast kan definieras som ett palatsområde. Vi kunde dels konstatera en husplatå som utgörs av två till tre meter uppfyllt åsmaterial på vilka en hantverksbyggnad verkar vara uppförd. Tyvärr är den skadad av den medeltida källaren men kan eventuellt rekonstrueras med framtida undersökningar. Hantverket verkar vara mycket varierat och delvis exklusivt. Trots att mycket begränsade ytor grävdes ut framkom hundratals fragment av gjutformar, deglar, granater, bearbetad bärnsten och t o m små bitar av guld med infattade granater. Bredvid hantverkslagren framträdde stenpackningar som tyder på att vi har att göra med stenbelagda gångytor och gårdsplaner.

ett fynd av ett smycke med granater

Det tredje undersökta området kallas sedan 2013 Östra platån. Detta år undersöktes denna avlånga kulle med en gravhög på toppen och det konstaterades att den var konstgjord med ett tidigmedeltida stenfyllt hägnadsdike utmed östra sidan. Platån kunde inte konstateras rymma ett vendeltida hus likt de andra platåerna och under sandlager uppträdde ett mycket stort röse som skapade livlig diskussion om huruvida den lilla högen på platån representerade en jättestor grav med kärnröse eller om platån hade ett stort röse som grundkonstruktion. Undersökningarna 2015 gav tydliga svar om detta förhållande och väckte än fler frågor. Det visade sig att platån i grunden består av en mycket stor gravhög som mäter minst 33 meter i diameter och ursprungligen varit betydligt större. Det verkar nämligen som att högmanteln till större delen grävts bort under tidig medeltid, antagligen i samband med domkyrkobygget. Högmassorna har använts för att bygga platån och den har i sin tur blivit fundament för den tidigmedeltida timrade hägnaden, som i sin tur verkar vara föregångare till den senmedeltida bogårdsmuren i sten. Högen är i dagsläget antagligen den femte största i Gamla Uppsala. Dess ursprungliga storlek återstår att utreda och kanske går den aldrig att fastställa. Vi vet däremot att kärnröset är bredaste som hittats i Mälardalen då det verkar överstiga 30 meter. De näst största kända kärnrösena i Mälardalen Östhögen och Mellanhögen i Gamla Uppsala där de uppskattats till 15-20 meter i diameter. Stratigrafin i högschakten är högintressant och uppvisar en lagersekvens som avviker från de andra storhögarna i Gamla Uppsala. I nuläget verkar det som att graven är den yngsta av de utgrävda kungshögarna. Två ¹⁴C-dateringar av ben ovanför kärnröset har sin tyngdpunkt runt mitten av 600-talet.