Labraunda

Forskning och arkeologiska undersökningar har sedan dess pågått kontinuerligt. Den svenska forskningsledningen, då baserad vid Uppsala universitet, beslöt år 2001 att återuppta de arkeologiska undersökningarna på plats i Labraunda med följande tre inriktningar: A) forskning och publiceringsverksamhet samt utgrävningar inom helgedomens område, koncentrerade på den senromerska/bysantinska tiden; B) dokumentation av de antika lämningarna i helgedomens närhet, och C) att arbeta för en ökad tillgänglighet till platsen för besökare samt upprättandet av ett bevaringsprogram.

Projektbeskrivningen nedan inleds med en historisk bakgrund och därefter beskrivs de tre inriktningarna på de svenska arkeologiska undersökningarna i Labraunda mellan 2004-2013.

HISTORISK BAKGRUND

Forskningen i Labraunda initierades av Axel W. Persson, som framförde en teori om att ortnamnet Labraunda skulle ha sitt ursprung i det lydisk-grekiska ordet för dubbelyxa, labrys. Enligt myten höll Zeus i Labraunda en dubbelyxa i höger hand. Yxan skulle en gång ha tillhört amasondrottningen Hippolyte. Kunde den minoiska kulturen på Kreta och kulten i Labraunda ha något gemensamt? Palatset i Knossos hade många inristade dubbelyxor och kallades ”labyrinten i Knossos” under antiken. Också detta ord ansågs komma från labrys. Att hitta evidens för minoiska kontakter med Mindre Asien var A.W. Perssons önskan. Denna frågeställning fick dock inget svar, svenskarna kom istället att gräva ut en av de bäst bevarade helgedomarna från klassisk tid (ca. 370-320 f. Kr.).

De som uppfört byggnaderna tillhörde den kariska kungafamiljen hekatomniderna, från faderns namn Hekatomnos, som hade fem barn: Det äldsta av dessa var historiens mest kända kariska person, Maussollos, vars monumentala gravbyggnad låg i det närbelägna Halikarnassos. Den blev ett av antikens sju underverk. Maussollos var gift med sin syster Artemisia, brodern Idrieus med systern Ada.

Det fanns också en yngre bror Pixodaros, alla regerade de, den ena efter den andra, under större delen av 300-talet f. Kr. Maussollos, den mäktigaste av dem, styrde över ett rike som omfattade stora delar av västra Mindre Asiens kust och öarna därutanför. Hans rike var egentligen en del, en satrapi, av det stora Perserriket, ett rike som Alexander den store kom att få på fall under 330-talet. Hekatomniderna styrde dock vidare i Karien med Alexanders godkännande.

Labraunda nämns i historiska källor under romersk tid och flera byggnader, bl.a. tre badhus, har identifierats från denna tid. Två bysantinska kyrkor vittnar om kultkontinuitet på platsen in i medeltiden. När svenskarna kom till platsen fungerade området som en fäbod, dvs. en plats med enklare hus dit byborna som bor ner mot slätten kom på somrarna med sina djur för att undvika hettan på slätten.

A. FORSKNING OCH PUBLICERINGSVERKSAMHET SAMT UTGRÄVNINGAR INOM HELGEDOMENS OMRÅDE

Det svenska projektet har hittills producerat 12 slutpublikationer över de utgrävda byggnaderna och materialgrupperna. De tidigare volymerna behandlar: en arkitektonisk översikt av området, Zeus-templet, Propyléerna, de grekiska och kariska inskrifterna, marmorskulpturen, den arkaiska och den hellenistiska keramiken samt stämplade amforahandtag.

Under 2010-talet har följande volymer utkommit: Publikationen av Andron A, B och C av Pontus Hellström och Jesper Blid utkom 2019: Labraunda 5.The Andrones. Två doktorsavhandlingar relaterade till Labraunda har utkommit: Jesper Blids avhandling publicerades som Labraunda 4. Remains of Late Antiquity år 2016 och Axel Frejmans avhandling om Labraundas omgivningar With Gods as Neighbours. Extra-temenal activity at Greek sanctuaries 700-200 BCE vilken utkom 2020. I samband med att svenska utgrävningar pågått i Labraunda i 60 år publicerades samlingsvolymen Labraunda and Karia. Proceedings of the international symposium commemorating sixty years of Swedish archaeological work in Labraunda (eds. L. Karlsson & S. Carlsson), 2011. Labraunda-artiklar finns också i festskriften till Pontus Hellström LABRYS. Studies presented to Pontus Hellström (eds. L. Karlsson, S. Carlsson & J. Blid), 2014.

Lars Karlsson arbetar på en publikation av akropolisfortet och de omgivande försvarsanläggningarna tillsammans med Baptiste Vergnaud och Vasilica Lungu. En studie av den romerska basilikan/stoan genomförs av Regnar Hedlund och Jesper Blid. Vidare genomförs arbeten vid Östra stoan.

De arkeologiska undersökningarna i de senromerska/bysantinska östra och västra kyrkorna samt tetrakonchen

Den bysantinska Östra kyrkan grävdes ut under åren 1953-60 men kom aldrig att studeras för publicering. Förnyade arkeologiska undersökningar genomfördes från 2005 för att klargöra kyrkans historia och slutföra de utgrävningar som inleddes här på 50-talet. Under åren 2010-2011 genomfördes stora undersökningar i den nyupptäckta Västra kyrkan. Kyrkan visade sig vara en stor treskeppig basilica med ett intilliggande parecclesion. Åren 2008-2009 utgrävdes och studerades att litet romerskt bad som hade formen av en tetrakonch, dvs en centralbyggnad med fyra absider som kröns av en gemensam kupol. Arbetena vid de två kyrkorna och tetrakonchen publicerades av Jesper Blid i Labraunda 4 (se ovan)

Arbetena vid den Östra stoan

Uppmätningar av de arkitektoniska resterna av stoan. Det intressanta med denna byggnad är att den har stora rum längs bakväggen (ca 6,30 x 6,30) i vilka deltagarna i kulten till Zeus Labraundos troligen låg till bords på bankettsoffor, s.k. klinai. Detta kan vi sluta oss till p.g.a. att ingångsdörrarna till dessa rum ligger förskjutna åt höger, vilket var vanligt i monumentala matsalar, då bankettsofforna placerades på ett sådant sätt att mer rum behövdes till vänster innanför dörren. Arbetena vid Östra stoan har fortsatts under ledning av Oliver Henry efter 2014.

Olympichosinskriften

Den viktiga 29-radiga inskrift på grekiska från 200-talet f. Kr. som hittades återanvänd i det romerska Södra badet under säsongen 2002 publicerades av Signe Isager och Lars Karlsson 2008 i tidskriften Epigraphica Anatolica 41. Inskriften omtalar hedersbemärkelser till Olympichos, som var general och guvernör över detta område under det seleukidiska riket.

B. DOKUMENTATION AV LÄMNINGAR I HELGEDOMENS NÄRHET

De tidiga utgrävningarna var koncentrerade inom helgedomsområdet. Under påverkan av det senaste årtiondets paradigmskifte inom arkeologin, som betonat landskapsinventeringar, s.k. surveys, har en katalogisering av antika rester i Labraundas närområde genomförts. Det är också av högsta prioritet att fornminnena i området registreras och dokumenteras inför framtida hot om nya motorvägar och bebyggelse i området. Under 2004 initierades tillsammans med en lantmäterifirma i Milas ett projekt att på en digital karta över Labraundas territorium lokalisera och mäta in med totalstation alla rester av antika fornlämningar.

Projekt har kunnat registrera över 100 sarkofaggravar nedhuggna i klipporna i Labraundas omgivningar. Seden att vilja begravas nära sin gud, väl känd från kyrkornas kyrkogårdar, kan alltså tydligt avläsas här, i viljan att få en gravplats nära Zeushelgedomen i Labraunda. Bland annat hittades en barngrav, inte mer än 50 cm lång, inhuggen i klippan. Alla gravarna består av en kista nedhuggen i en jämn och fin gnejsklippa. Runt kistan finns en uthuggen upphöjd kant i vilken lockets kanter skall infogas. Locken är mycket stora, huggna av samma typ av gnejssten som klipporna och formade som tak med två fall. På locken finns spår av en huggning för en namnskylt. Kanske var den av trä eller av annat förgängligt material: vi har inte lyckats hitta en enda av dessa namnskyltar. Locken är alltid uppbrutna och gravarna plundrade, säkerligen redan i forntiden.

Projektet har också dokumenterat 6 klippgravar, vilka alltså är fyrkantiga gravrum inhuggna i den vertikala klippväggen. På insidorna har de bänkar där man lagt de avlidna. Klippgravarna ligger ofta lite högt och är svåra att nå.

Inventeringen har vidare kartlagt de antika källhusen. Huvuddelen av dem låg i anslutning till vägen och har uppenbarligen uppförts i samband med byggandet av vägen under 300-talet f. Kr., för att förse pilgrimerna med färskt vatten under sin vandring upp mot helgedomen. Källhusen består av en monumental stenfasad, lagd framför ett vattenkar, vilket fungerar som uppsamlingsbassäng för vattnet som sipprar fram från berget bakom. Källhusen har publicerats at Kadir Baran i 60-årsvolymen av Labraunda-utgrävningarna (se ovan)

Slutligen har resterna av den heliga vägen dokumenterats. Vägen var en åtta meter bred stensatt vägyta, som ledde från Kariens huvudstad Mylasa (dagens Milas) på slätten till helgedomen i Labraunda, en total sträcka av 14 kilometer (den antika författaren Strabon anger 60 stadier, ca 11 km, vilket alltså stämmer väl överens med verkligheten).

Flera bevarade partier av vägen och två broar upptäcktes. Dessa lämningar inmättes med totalstation under säsongen 2004. Under 2005 kunde återfanns vägens fortsättning norrut mot de antika städerna Alinda och Alabanda. Av denna senare väg hittades två vägbankar, längs vilka både gravar och källhus kunde spåras och registreras. Gravarna studeras och kommer att publiceras av Olivier Henry.

Arbetet med att dokumentera lämningar i Labraundas territorium har nu slutförts med noggranna inventeringar av Axel Frejman i sin doktorsavhandling från 2020 (se ovan).

Fortifikationsanläggningar

Ett viktigt forskningsprojekt är att studera och dokumentera hur helgedomen i Labraunda försvarades mot inkräktare och invaderande arméer. De senklassiska och hellenistiska perioderna var oroliga tider. Under säsongen 2004 rensades det mycket imponerande fort som byggts på akropolen ovanför och bakom helgedomen. Denna fortifikation har varit känd av svenskarna en lång tid men först nu har vi alltså påbörjat en studie och uppmätning av de välbevarade lämningarna. Åtta arbetare rensade år 2004 den ca 200 m långa muren och elva torn från en rik vegetation av buskar, ris och pinjer. Blocken, som helt täckts av ett tjockt lager av de långa pinjebarren, sopades rena. Därefter kunde vi initiera uppmätning och fotografering.

Under säsongerna 2004-2005 dokumenterades fyra fristående torn, vilka ligger i sluttningen framför och på sidorna om helgedomen i Labraunda (de heter från väster mot öster: Burgaz Kule, Tepesar Kule, Ucalan Kule, Kepez Kule). Dessa torn stod i förbindelse med fortet på akropolen och var alla planerade att fungera tillsammans för att försvara helgedomen, som under denna tid säkerligen var välfylld med gåvor av guld, silver och brons. Forten utgrävdes och dokumenterades under åren 2004-2012. Preliminärrapporter finns i Istanbuler Mitteilungen 58, 2008 och Opuscula. Annual of the Swedish Institutes at Athens and Rome, volymerna 3-5, 2010-2012.

C. ÖKAD TILLGÄNGLIGHET TILL PLATSEN FÖR BESÖKARE SAMT BEVARANDEFRÅGOR
Parkering och toaletter

Vid diskussioner med de turkiska myndigheterna sommaren 2001 framfördes önskemål om en ökad tillgänglighet till platsen för besökare. En parkerings- och vändplats för bilar/bussar samt biljettkontor och toaletter var viktiga önskemål. Under säsongerna 2002 och 2003 flyttades under vår ledning en stor hög med jord från de gamla utgrävningarna vilket frigjorde en vidsträckt yta för parkering alldeles invid vägen. Ett litet kontor med toaletter uppfördes av Milas kommun under 2005. En broschyr med text och planer har producerats av projektet att delas ut gratis av den lokala vakten. För att ytterligare nå ut till en större allmänhet publicerade projektet 2009 en guidebok på svenska, engelska och turkiska med text av Pontus Hellström: Labraunda, en guide till de svenska utgrävningarna.

Konservering av marmor

Parallellt med utgrävningarna har ett projekt med tvättning och konservering av alla viktiga arkitektoniska marmorblock, som ligger ute, genomförts under ledning av Agneta Freccero och Erika Andersson.

Andron A

Bevarandefrågorna har också diskuterats och härvid har framkommit nödvändigheten av att göra en statisk studie av hållfastheten i Andron A:s murar. Den nio meter höga södra sidoväggen lutar betänkligt och det är av allra största vikt att hindra byggnaden från att rasa. Efter samtal med arkitekter och ingenjörer vid ett restaureringssymposium på Medelhavsmuseet i Stockholm i februari 2003 beslöts att exakta uppmätningar måste utföras av Andron A för att dess hållfasthet skall kunna beräknas. För detta ändamål erhöll projektet ett större anslag från Kungl. Vitterhetsakademien. Detta möjliggjorde för SWECO i Stockholm att under en vecka i juli 2004 utföra avancerade ritningar och uppmätningar av Andron A med en laserscanner.

Skyltprojektet

Det mest synliga resultatet av Uppsalatiden är kanske de många informationsskyltar som placerats i helgedomen. De består av generalplaner och separata byggnadsskyltar med texter på turkiska och engelska. En av generalplanerna med en beskrivning av platsen har ställts upp nere vid entrén, vid parkeringen, och en andra har placerats vid uppgången mot det centrala området i helgedomen. På så vis får besökaren en inledande orientering om platsen vid ingången och en chans till repetition när besökaren står mitt i helgedomen med alla byggnaderna runtomkring.

Ytterligare en generalplan har placerats vid sfinxen från Labraunda i museet i Bodrum. Museet i Bodrum har tusentals besökare och med vår skylt som reklam på Bodrum-museet hoppas vi att flera besökare hittar till Labraunda. Därefter har de mindre skyltarna placerats vid sina respektive byggnader: Zeustemplet, Andron A, Andron B, Oikoi, Norra stoan, Södra propylén, Stadion, Östra och Västra kyrkan, Tetrakonchen, Akropolisfortet. Varje skylt beskriver sin byggnad, med en plan och en fasadritning. Alla skyltarna har bekostats av Labrandasällskapet i Sverige.

Den monumentala trappan

Labraunda är uppbyggt på artificiella terrasser skapade av bastanta murar av Maussollos arkitekter. För att besökare skulle kunna vandra mellan terrasserna uppfördes monumentala trappor. När besökaren inträtt på området genom antingen den Södra eller den Östra propylén, möttes denne av en stor bred monumentaltrappa upp till den första terrassen. Denna trappa har sedan utgrävningen saknat några trappsteg i övre vänstra delen. Under senare år har även de kraftiga vinterregnen orsakat att trappans södra sidomur rasat in. Denna mur har nu återuppförts. Vidare inlades nya steg där sådana saknades med antika block som återfunnits i trappans närhet. Helgedomen i Labraunda har nu återfått hela sin monumentala entrétrappa, vilket möjliggör för dagens besökare att på ett bekvämt sätt kunna följa den antika vägen upp till templet.

Sponsorer och ekonomiskt understödjande stipendiefonder

Medel för att utföra laserscanningen av Andron A tillfördes av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, övriga arkeologiska arbeten har genomförts med stöd från Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Magn. Bergvalls Stiftelse, Gunvor och Josef Anérs Stiftelse samt familjen Lersten. Labrandasällskapet har under åren 2002-2013 bekostat nya informationsskyltar och genomförde under dessa år Labrandadagar för allmänheten på Medelhavsmuseet i Stockholm.

DEN FORTSATTA FORSKNINGEN VID LABRAUNDA EFTER 2013

Från 2013 leds arbetena i Labraunda av professor Olivier Henry vid Université de Lyon. Detta projekt har arbetat vidare med utgrävningar i Östra Stoan samt det romerska bad, Östra badet, som ligger i anslutning till Östra kyrkan. Svenska forskare är fortfarande en viktig del i projektet. Preliminärraporter publiceras årligen i tidskriften Anatolia Antiqua 21-, 2013-.

Lars Karlsson