Den “oheliga” helgedomen? Att definiera temenos som ett rum för samspel mellan gudar och människor i antikens Grekland 600 f.Kr.-200 e.Kr.

Bild av Akropolis

Forskningsfinansiär: Riksbankens Jubileumsfond (P19-0384:1) 2020-2022

Projektledare: Gunnel Ekroth

Projektets syfte är en kritisk och omfattande undersökning av hur antikens greker uppfattade helgedomar, fokuserat på begreppet temenos, “det som skurits av” (från verbet temnein, “att skära”). Detta var ett område eller “rum” avgränsat för gudarna, där de också dyrkades. Användning och tillträde styrdes av speciella regler och en gräns markerade platsen för att skydda dess renhet. Gudarna ansågs äga sina egna helgedomar, men människor besökte dem regelbundet för att utföra kulthandlingar och var dessutom ansvariga för att sköta om och skydda den gudomliga egendomen.

Gudar och människor kunde mötas inom helgedomen, men interaktionen mellan odödliga och dödliga avlöpte inte alltid friktionsfritt. Det framgår tydligt från de antika källorna att mänsklig närvaro i helgedomar kunde orsaka både rituell orenhet och materiella skador och därför måste regleras. I synnerhet orsakade födsel, död och sex inom det gudomliga området allvarliga problem. Även om gudarna själva inte kunde bli orena genom människors handlingar, så riskerade ständigt deras helgedomar att smutsas ned, och det var den mänskliga partens ansvar att sköta om helgedomen och hindra överträdelser från besökarna.

Begreppet temenos kommer att undersökas i sin vidaste bemärkelse, både som en fysisk företeelse och som en konceptuell konstruktion eller uppfattning i den antika grekiska kulturen under perioden 600 f.Kr. till 200 e.Kr. En djupare kunskap om hur temenos användes och upplevdes belyser det intrikata samspelet mellan gudar och människor under den grekiska antiken, men också hur grekerna såg på vad som var heligt och vad som var profant. Hur påverkade det faktum att helgedomar tillhörde gudarna men samtidigt besöktes och sköttes av människor, hur dessa platser uppfattades, planerades, bebyggdes och användes? Vems perspektiv och behov styrde, det gudomliga eller det mänskliga?

Projektet utgår från teorier om rumslighet, framför allt att ”rum” inte är något konstant, utan kontinuerligt skapas och produceras, vilket resulterar i olika former av ”rum” beroende vem som deltar och vilka handlingar som utförs. Vidare tillämpas den antika grekiska uppfattningen om det heliga som både givet av gudarna och därför heligt av sig självt, och som konstruerat av människor. Därigenom belyses även den agens eller påverkansmöjlighet som gudar respektive människor hade i produktionen av det rumsliga men också vad gäller uppfattningar om det heliga och det profana. Den empiriska basen utgörs av alla relevanta antika källor (texter, inskrifter, arkeologiska lämningar samt avbildningar), eftersom olika typer av källor reflekterar olika aspekter av det antika skeendet.  

Grekiska helgedomar har beforskats i mer än 150 år, men huvudsakligen utifrån den gudomliga närvaron, tempel och monument samt rituella handlingar. En allsidig förståelse av begreppet temenos saknas fortfarande, i synnerhet från det mänskliga perspektivet.

Undersökningen utförs i tre steg:

1) Temenos som ett konstruerat och avgränsat rum. Första steget är en kartläggning av termen temenos i grekiska inskrifter och texter för att klargöra hur den förhåller sig till andra termer för avgränsningar och rumslighet för att definiera dess användning och betydelse. Denna textbaserade undersökning kombineras med en omfattande genomgång av arkeologiska lämningar av helgedomar, för att se hur avgränsningen manifesterades rent fysiskt. Detta ger oss en uppfattning om vad temenos innebar som ett avgränsat område både mentalt och konkret, och hur avgränsningen upprätthölls.

2) Mänsklig närvaro inne i temenos. Steg två kliver över temenos-gränsen och undersöker i vilken utsträckning människor besökte och vistades i helgedomar och vilka utrymmen och installationer var avsedda enbart för dem och inte för gudarna och deras kult. Fokus ligger framför allt på måltider i helgedomarna, i form av matsalar, kök, förvaring av mat och hantering av sopor som djurben och aska, för att se hur denna aktivitet förhåller sig till den gudomliga närvaron och platsutnyttjandet i helgedomen. Analysen av människors ”rum” visar på om planering och användning av ett temenos syftade till att förena eller åtskilja gudar och människor, samt utröna vem som styrde användningen av helgedomens område, gudarna som ägare eller människorna som tillbedjare och ”vaktmästare”?

3) Mänsklig påverkan och temene som ”profana”. Avslutningsvis undersöks hur grundande och användning av temenos förhåller sig till den antika grekiska uppfattningen om det heliga som dels givet av gudarna, dels skapat av människor för gudarnas räkning. Av speciellt intresse är om allt i helgedomen ansågs vara heligt i samma utsträckning eller det fanns variationer beroende på var man befann sig, vad man gjorde och vem som deltog, gudar eller människor. I vilken utsträckning påverkade människors närvaro inne i temenos platsens helighet och kunde den därigenom till och med anses som ”profan”?

Senast uppdaterad: 2021-03-12