En kolonial arena: landskap, människor och globalisering i norra Sveriges inland under tidigmodern tid

Européer lät runt om i världen bryta malm, odla socker, tobak, tillverka tyger under industriella former; ofta med lokala urfolk som mer eller mindre förslavad arbetskraft. Även europeiska migrantarbetare spreds runt i den atlantiska världen för att arbeta i industrierna och gruvorna. De tidigmoderna bruken och plantagerna var ofta mångkulturella kontaktzoner mellan människor med olika språk, religioner och identiteter.

Omfattningen av samernas kontakter med bruken och marknadsplatserna är trots ett rikt källmaterial relativt okänd. Detta beror dels på att ämnet kolonialhistoria och koloniala relationer inte väckt intresse i Sverige, dels för att stora delar av källmaterialet faller mellan de akademiska disciplingränserna. Bruksägarna, handelskompanierna, staten och kyrkan har ofta lämnat efter sig tydliga spår i form av skrivna dokument medan den samiska sidan av historien tydligast går att spåra genom de materiella kvarlevorna – genom de små fynden av bosättningar, religion och dagligt liv. Den historiska arkeologin spelar här en stor roll.

Genom att kombinera skriftliga källor i vid bemärkelse, såsom kart- och bildmaterial, korrespondens, domböcker och andra arkivhandlingar med det lappländska 1600-talets rika materiella kultur har projektet ”En kolonial arena” målsättningen att undersöka hur kulturmötena mellan samer och andra befolkningsgrupper i norra Sveriges inland gick till under tidigmodern tid.

Undersökningen utgår från ”världens nordligaste bruk”, Kengis i Tornedalen, anlagt 1645, som tidigt kom i de nederländska bröderna Momma-Reenstiernas ägo. Under 1600-talets andra hälft byggdes ett omfattande och mycket modernt järn- och kopparbruk upp i Tornedalen. Den äldsta avbildningen, från 1660, visar en samisk bebyggelse, avskild men sannolikt en del av bruket, på en ö i älven. I avlöningslistorna från samma tid uppges att både samer, nederländare, tyskar och svenskspråkiga var anställda vid bruket. Samer var således involverade i industrialiseringen även om de till stor del saknas i det officiella historieberättandet. Närmare analyser av andra samtida bruks- och gruvområden i Sápmi och de äldsta kyrk- och marknadsplatserna visar ett liknande mönster. Spår efter den samiska befolkningens möten med andra befolkningsgrupper finns runt om det arkeologiska källmaterialet från övre Norrlands inland.

Den tidigmoderna koloniala historien i norra Sverige var i själva verket en mer komplex process än vad som ofta antagits, med djupgående konsekvenser för alla berörda grupper, såväl de koloniserade som de koloniserande. Det långsiktiga historiska arvet efter denna tid är fortfarande i allra högsta grad kännbara i norra Sverige och Sápmi i dag, bland annat i form av konflikter över rätten till land och vatten och synen på identitet, kultur och historia. Det är därför av stor vikt att undersöka hur kolonisering, industrialisering och globalisering ägde rum i norra Sverige. Genom projektet ”En kolonial arena” skrivs en ny historia: de fysiska spåren i landskapen och den materiella kulturen bidrar till en mer fördjupad och nyanserad kunskap om Sveriges koloniala arv, industrihistoria och den samiska historien.