From Snout to Tail. Konferens 8-10 december, 2016
Exploring the Greek sacrificial animal from the literary, epigraphical, iconographical, archaeological and zooarchaeological evidence
Tid: 8-10 december 2016
Plats: Uppsala universitet, Blåsenhus, Bertil Hammer salen
Djuroffer var den viktigaste ritualen inom den antika grekiska religionen (ca 1000 f.Kr. till 200 e.Kr.). Genom denna ritual kommunicerade människorna med gudarna för att be om hjälp, visa sin tacksamhet eller ära den gudomliga parten. Men djuroffren etablerade också skillnaden mellan gudar och människor, och beroende på hur djuret delades upp och vem som fick vad, samt om kött, blod och inälvor presenterades råa, tillagades eller brändes, tydliggjordes vem som var odödlig respektive dödlig. Uppdelningen och hanteringen etablerade också statusskillnader mellan människor, individer såväl som grupper, kopplat till vilken eller vilka delar av djurets kropp man erhöll. Varje kroppsdel hade sin betydelse och funktion inom ritualen, men på vilket sätt och varför återstår att studera närmare.
Konferensen From snout to tail samlar 20 internationellt etablerade forskare med en ingående kännedom om olika antika källmaterial och antik grekisk religion för att utforska hanteringen av offerdjurets kropp, från nos till svans. Syftet är att nå en bättre förståelse av användningen och betydelsen av djurets olika delar inom offerritualen genom en fördjupad tolkning av den komplexa antika grekiska offerterminologin, de avbildningar som bevarats på keramik och reliefer och de djurben som hittats i grekiska helgedomar. I förlängningen ger resultaten nya insikter i hur djuroffren fungerade som ett sätt att kommunicera med gudarna och etablera en världsåskådning. Att förstå djuroffer under den grekiska antiken är en central aspekt för att förstå den antika människan, hennes samhälle och relation till det gudomliga.
Det övergripande metodologiska målet är att integrera alla olika typer av antika källor som står till vårt förfogande - texter, inskrifter, avbildningar, arkeologiskt material och bevarade djurben. Det är enbart genom ett sådant arbetssätt vi verkligen kan ha en möjlighet att greppa den komplexa antika rituella verkligheten. Metodologiskt är denna empiriska bredd nydanande och kreativ, eftersom forskare tenderar att vistas i sina egna miljöer. En osteolog kan sällan gammalgrekiska och en filolog har sällan kunskaper om hur man tolkar bilder eller identifierar djurben. Konferensen vill därför visa på och utveckla betydelsen av ett arbetssätt som till fullo utnyttjar det antika källmaterialet genom en tvärvetenskaplig dialog, men också stimulera och etablera samarbeten mellan forskare tvärs över disciplingränserna.
Konferensen är öppen för alla intresserade
Mer information. Gunnel Ekroth