Allan är forskare och författare
Allan Klynne: Forskare och författare
Du läste ju antiken hos oss – vad har du mer för ämne i din examen?
Min fil kand. består enligt det gamla systemet av 60 p. antikens kultur och samhällsliv, 40 p. litteraturvetenskap och 20 p. konstvetenskap. Därutöver läste jag en massa ”lösa” kurser, bl. a 20 p. skapande svenska, 20 p. latin och 10 p. klassisk grekiska. Vid sidan av skaffade jag mig dessutom både en grafisk och en journalistisk utbildning.
Vilket år tog du examen?
1992
Doktorsexamen?
2002
Vad var det bästa med att studera just i Uppsala?
Det sociala livet som nationsaktiv gav enormt mycket, och då inte bara fest och spex utan i det längre perspektivet livslånga vänskaps- och kontaktnät. Uppsalas geografi innebär också att man rör sig mellan olika lokaler och sammanhang, vilket skapar kontaktytor för spännande och oväntade möten. Jag läste min första termin vid Stockholms universitet, men det kändes som ett förlängt gymnasium. Flera gamla stockholmsvänner har erkänt att de ångrat att de blev kvar i huvudstaden i stället för att studera någon annan stans. Att Uppsala universitet signalerar akademisk pondus längre fram i livet är naturligtvis en bonus.
Varför skulle du idag välja Uppsala som studieort för klassisk arkeologi?
Från vad jag kan överblicka har institutionen knutit till sig en mycket kompetent personal inom ämnet och dessutom antagit flera duktiga doktorander. Det verkar vara en stimulerande miljö både för lärare och studenter. Dessutom är det en oerhörd fördel att biblioteket ligger i samma byggnad och fungerar så väl. Samarbetet med grannämnena verkar också fungera bra så vitt jag kan bedöma.
Hur har du haft nytta av dina kunskaper i ditt yrkesliv? I ditt privatliv?
Som tur var har jag det. Efter disputationen hade jag privilegiet att arbeta vid Svenska Institutet i Rom som lärare och forskare. Sedan har jag vikarierat som lektor i AKS vid Stockholms universitet i några år. Parallellt har jag lagt mycket energi på den ”tredje uppgiften” som för tillfället utgör huvuddelen av min sysselsättning. Det handlar om att skriva populärvetenskapliga böcker och artiklar, översätta antiklitteratur till svenska och leda resor med arkeologiskt tema i Medelhavsländer. Nackdelen med antikämnet är att utbildningen inte öppnar dörrar till finanssektorn eller exportföretagen på samma sätt det kan göra i andra länder. Å andra sidan vet jag flera antikstudenter som lyckats inom reklam, journalistik och museibranschen. Det kräver naturligtvis någon form av kompletterande utbildning. Lärare eller diplomat – det är bara att kombinera efter eget intresse. Privat kan jag väl säga att det ger en oerhört stabil grund att stå på i olika sammanhang, även om man i vissa kretsar kan framstå som kufisk och elitistisk. Tyvärr har Sverige hamnat där i dag. Jag råkar veta att på ett av våra största förlag var det bara en av åtta i en beslutande redaktionsgrupp som över huvud taget hade hört talas om Plutarchos.
Du har ju fortfarande kontakt med institutionen – ger det en bra synergieffekt även på ditt yrkesliv?
I enstaka fall ja, med lite name dropping kanske. Annars vetter mina kontaktytor åt andra håll; alla kan ju inte ägna sitt liv åt att forska. Fast det ska framhållas att jag under det senaste året skrivit på vad som är tänkt att bli en ny grundbok i ämnet AKS tillsammans med några vänner som är aktiva på institutionen. Sverige är litet och cirklarna korsas i alla möjliga sammanhang – Uppsala universitet och ”klassisk arkeologi” når långt bortom Fyrisån.