Lovisa skriver på sin kandidatuppsats efter osteologistudier i Visby.

Vad är din bakgrund?

Jag är 26 år, uppvuxen i Uppsala, och hade först inte alls några tankar på att ens plugga vidare på universitetet. Min pappa var väldigt intresserad av fornlämningar och vi var mycket ute i naturen när jag var barn. Vi gick på åkrar och fält, och mitt första fynd var en hästtand. Naturen är fortfarande ett stort fritidsintresse. Jag bor nu här i Uppsala med min sambo.

Har du studerat något förut?

Nej, efter gymnasiet jobbade jag inom handel och i restaurangbranschen. Sedan råkade jag gå på en föreläsning på Kulturnatten här i Uppsala. Det var på Upplandsmuseet, och några av deras arkeologer berättade om olika utgrävningar i Uppland, och vilka fynd man gjort där. Jag blev väldigt inspirerad, och efter att ha läst in några kurser som krävdes för att få behörighet sökte jag till Kandidatprogrammet i arkeologi och antik historia.

Hur är det att läsa programmet? Vad skulle du vilja ha mera av i utbildningen?

Det har fungerat bra. Basåret är så brett, och man får så mycket kunskap. Vad jag skulle velat ha mera av är fler studiebesök! Att få se hur man arbetar, både i fält och i labb, etc., skulle ha varit väldigt bra. Det blev kanske lite teoretiskt. Tyvärr kunde vi inte heller få delta i fältkursen i somras, som ju blev inställd pga. pandemin.

Varför valde du att läsa  inriktningen med osteologi?

Jag blev rätt tidigt intresserad av osteologi. På basåret kom Alexander Sjöstrand och berättade om det sälben han skrev sin avhandling om. Det var en utmaning att lämna Uppsala för Visby under det halvår jag då trodde det skulle bli, men det var ett väldigt bra beslut! Det har blivit ett och ett halvt år i Visby med osteologi, och jag ångrar det verkligen inte.

Den första kontakten med benmaterial var spännande – det var svårt att veta riktigt hur man skulle bete sig. Vi har pratat mycket om etik i kurserna, och hur man ska kunna ha både respekt för materialet och kunna hålla distans för att genomföra den analys som krävs.

Du har ju flyttat till Visby mitt i utbildningen – hur var det?

Det var ett stort steg att lämna Uppsala, men jag ångrar det inte. Det är en väldigt fin gemenskap här, både med lärare och med andra studenter. Vi sitter gärna kvar länge efter föreläsningar och pratar, äter lunch tillsammans och så. Nu när undervisningen är online har vi försökt hålla oss i små grupper för att kunna hjälpa varandra i studierna. Det finns många små rum på campus att låna, och vi har träffats ofta i gruppen.

Det var också bra att byta rutiner – i Uppsala var jag en av få som kom från orten, jag hittade överallt och hade redan en stor bekantskapskrets. I Visby var allt nytt, och det fick mig att kanske umgås mer med mina studentkamrater, och att leva ett studentliv på ett sätt som jag inte gjorde i Uppsala.

Det har varit lite svårt med bostäder, och jag har flyttat runt lite under min tid här. Jag skulle rekommendera att man vänder sig till Rindi (studentkåren i Visby) för hjälp med boende.

Hur har det fungerat att läsa kurserna online jämfört med campus?

Det har naturligtvis varit svårare, det är så lätt att skjuta upp saker när man sitter hemma hela tiden. Det har varit OK med zoom, men jag saknar förstås den vanliga undervisningen. Växlingen till onlinestudier kom precis när vi höll på med analyser av kremerade ben. Vi satt till midnatt i labbet för att hinna klart innan vi måste stänga ner.

Någon favoritkurs hittills?

Den humanosteologiska kursen var fantastisk. Vi fick ett material att göra individanalys av. Jag fick material från en ung kvinna från vikingatid, 20-30 år gammal och kunde genom olika analyser ta del av hennes liv, som att se märket efter en ring på hennes finger, hennes arbetsskador etc. Här fick jag verkligen öva mig i att hålla rätt balans mellan respekt och avstånd till benen, som ju både varit en levande individ och nu ett studiematerial.

Vad är ditt syfte med utbildningen – fältarkeolog? Museipedagog, forskning?

I förlängningen vill jag jobba inom museivärlden, med utställningar. Men först vill jag jobba inom fältarkeologi, och jag har därför läst in Arkeologi A nu under hösten.

Har du funderingar på att fortsätta efter kandidatprogrammet?

Ja, jag tänker söka till masterprogrammet i arkeologi.

Skulle du rekommendera programmet till andra, och i så fall, vad skulle du ha för tips till dem?

Absolut, om man är intresserad av historia eller arkeologi är det ett jättebra program. Våga sök!