Martin Finné
Ancient Civilisations and Climate - a three part movie
Min forskning handlar huvudsakligen om klimat- och miljöförändringar i östra Medelhavsområdet med särskilt fokus på Peloponnesos, Grekland. Jag arbetar framförallt med tiden efter den senaste istiden, Holocen, vilket 
omfattar ungefär de senaste 11 000 åren. Huvudsakligen har jag arbetat med att ta fram klimat och miljödata men jag är intresserad av att ställa vidare frågor utifrån dessa data. Jag har ett särskilt intresse av att försöka förstå hur variabilitet och förändringar i klimatet påverkat människors levnadsmiljö samt människans samhällen genom historien.
Jag disputerade vid Naturgeografiska institutionen, Stockholms Universitet, år 2014 med avhandlingen Climate in the eastern Mediterranean during the Holocene and beyond – A Peloponnesian perspective. Efter min disputation började jag under år 2015 arbeta inom forskningsprojektet Domesticerade Landskap på Peloponnesos (DoLP). Inom projektet arbetar jag som forskare (postdoktor) med frågor som rör just människa och klimat på Peloponnesos under de senaste cirka 7000 åren. Mitt huvudsakliga ansvarsområde i projektet är att arbeta med befintliga klimat och miljödata samt att försöka ta fram nya data för platser på Peloponnesos som inte har data idag. Läs mer om DoLP.
För att kunna återskapa hur klimatet varierat bakåt i tiden studerar jag droppstenar från grottor. Droppstenarna växer långsamt över tid och kan lagra information om den omgivande miljön i och utanför grottan. Det finns en rad olika typer av droppstenar så som stalaktiter, stalagmiter, kolumner och draperier men fram för allt använder jag mig av stalagmiter, alltså droppstenar som växer från grottans golv mot grottans tak.
Stalagmiter i grottor återfinns vanligtvis i områden med kalkstensberggrund. De byggs upp av kalkhaltigt vatten som droppar på samma plats under lång tid. Varje droppe adderar lite kalksten till uppbyggnaden av stalagmiten. När stalagmiten skapas lagras information om omgivningen in i droppstenen genom droppvattnet. Det droppvatten som droppar i grottan har sitt ursprung i den nederbörd som faller ovanpå grottan. Nederbörden letar sig ner genom jordtäcket och vidare in i sprickor i kalkstensberggrunden för att slutligen nå ut i den underliggande grottan. På sin väg genom jordtäcket blir vattnet svagt surt av kolsyra vilket gör att det kan lösa upp kalkstenen. Detta leder i sin tur att vattnet mättas med kalk vilket innebär att när vattnet kommer ut i grottan innehåller det byggstenarna till droppstenar. Eftersom droppvattnet har sitt ursprung i nederbörden bär det med sig information om den (exempelvis mängd och typ) och passagen genom jordtäcket betyder att vattnet också kan ta med sig information om vegetation som växer i jorden. För att få information om nederbörd studerar jag variationer i stabila syreisotoper (d18O) och för vegetationen använder jag variationer stabila kolisotoper (d13C) i de olika tillväxtlagren i droppstenarna. Jag har även arbetat med att utveckla en ny metod för att studera översvämningar av grottor genom att analysera stalagmiter. Jag har även arbetat med en rad andra metoder för att analysera droppstenar och med andra förändringsindikatorer (s.k. proxy) i stalagmiterna.
För att kunna veta när droppstenarna bildats daterar jag dem med hjälp av uran-torium metoden. Detta är i princip en radioaktiv klocka där man utnyttjar det faktum att det radioaktiva uranet sönderfaller till torium med en given hastighet. Grunden för denna metod utgörs av att uran är vattenlösligt men inte torium. Detta betyder att droppvattnet i grottan endast innehåller små mängder uran från berggrunden men inget torium. När droppstenen byggs upp kan detta uran lagras in i stenen. Detta uran börjar sedan sönderfalla till torium och kvoten mellan dessa två grundämnen är det jag mäter med högprecisionsinstrument (masspektrometer) för att veta hur lång tid som gått sedan stenen avlagrades.
För närvarande arbetar jag fram för allt med att ta fram ny klimatinformation från en stalagmit från en grotta i den sydvästra delen av Peloponnesos. Samtidigt försöker jag förstå vad de stabila isotopdata som jag har från grottor på Peloponnesos betyder i termer av förändringar i nederbörd (exempelvis mängd och tidpunkt) och hur detta sedan i sin tur kan ha påverkat människor i området. Den övergripande målsättningen med denna forskning är att gå från de relativa tolkningar vi har idag (d.v.s. det var torrare eller det var våtare) till att förstå hur nederbördensmängden ändrades (om än inte i mm så kanske i procent) och om säsongerna förändrats. Detta är en viktig pusselbit för att kunna förstå hur klimatförändringarna mer konkret påverkat människor genom historien. Med mer konkret information om klimatets variabilitet och förändringar tror jag att det i större utsträckning blir möjligt att studera och förstå hur mänskliga beslut, det som ligger till grund för förändringar i ett samhälle, tagits genom historien. Tillsammans inom DoLP-projektet har vi kompetens och möjlighet att utforska detta.
Publikationer
Weiberg E., Unkel, I., Kouli, K., Holmgren, K., Avramidis, P., Bonnier, A., Dibble, F., Finné, M., Izdebski, A., Katrantsiotis, C., Stocker, S.R., Andwinge, M., Baika, K., Boyd, M., Heymann, C. 2016. The socio-environmental history of the Peloponnese during the Holocene: Towards an integrated understanding of the past. Quaternary
Science Reviews 136, 40-65.
Finné, M., Kylander, M., Boyd, M., Sundqvist, H.S., Löwemark, L. 2015. Can XRF scanning of speleothems be used as a non-destructive method to identify paleoflood events in caves? Journal of Speleology 44, 17-23.
Finné, M., Bar-Matthews, M., Holmgren, K., Sundqvist, H.S., Liakopoulos, I., Zhang, Q. 2014. Speleothem evidence for late Holocene climate variability and floods in Southern Greece. Quaternary Research 81, 213-227.
Weiberg, E., Finné, M., 2013. Mind or matter? People-environment interactions and the demise of early helladic II society in the northeastern Peloponnese. American Journal of Archaeology 117, 1-31.
Finné, M., Holmgren, K., Sundqvist, H.S., Weiberg, E., Lindblom, M. 2011. Climate in the eastern Mediterranean, and adjacent regions, during the past 6000 years - A review. Journal of Archaeological Science 38, 3153-3173.
Finné, M, Norström, E, Risberg, J, Scott, L. 2010. Siliceous microfossils as Late Quaternary paleo-environmental indicators at Braamhoek wetland, South Africa. The Holocene 20, 747-760.
Finné, M., and Holmgren, K. 2010. Climate Variability in the Eastern Mediterranean and the Middle East during the Holocene. In: Sinclair, P.J.J., Nordquist, G., Herschend, F., Isendahl, C., (Eds), 2010. The Urban Mind: Cultural and Environmental Dynamics 2010. Studies in Global Archaeology 15. Uppsala, African and Comparative Archaeology, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University
Finné, M. 2009. Grottexpedition på Peloponnesos. Grottan 4. In Swedish only